En del av Evangeliska Frikyrkan

En del av EFK Mittnorrland

Historik

Bakgrund

I slutet av 1800-talet gick en väckelse fram över bygden. Evangelisterna Selma Karlsson och Amanda Pettersson samt därefter Jenny Andersson och Emma Nilsson fick vara Guds redskap under väckelsetiden.

Selma Karlsson och Amanda Pettersson kom till Ångermanland 1891 och började arbeta i Ådalen i Härnösandstrakten. Under 1891 verkade de även i Umeå för att senare under vintern 1892 återvända till södra Ångermanland. I Härnösand träffade de en advokat Amnéus från Nätra socken som inbjöd dem att uppta verksamhet i Örnsköldsviks trakten hösten 1892. Under större delen av vintern 1892/1893 hade de sina möten i Jerveds missionshus utanför Örnsköldsvik. Evangelisterna hade sitt högkvarter i disponent Lundblads hem vid Jerveds gjuteri. Lundblads ställde sitt gästrum till förfogande för dessa evangelister. Därifrån reste de ut till kringliggande orter och hade möten. Herren välsignade underbart deras arbete och många kom till tro.

Under vintern 1893 kom de till Billa i Själevad och började en väckelsekampanj. De hade blivit inbjudna av Godtemplarna att tala på en nykterhetsfest. Först var evangelisterna något tveksamma att ställa upp på en nykterhetsfest men efter bön och överläggning med värdfolket Lundblads beslöt de att anta inbjudan.

Efter nykterhetsfesten frågade evangelisterna om de kunde få hålla ett evangeliskt möte i Godtemplarnas lokal. Eftersom de hade ställt upp tidigare, kunde Godtemplarna av ren artighet inte neka dem att ha ett evangeliskt möte. Vid första mötet var lokalen fylld till sista plats. De blev nu ombedda att ha flera möten. Detta var inledningen till den väckelse som började. Amanda Petterson berättar i en minnesskrift: "Guds ord verkade, och en stor väckelse utbröt. Hela byns befolkning kom i rörelse, så att t.o.m. människor som ej besökt mötena, i sina hem och på arbetsplatserna grepos av ånger över sina synder och lämnade sig åt Gud där de befunno sig."

De få baptistmedlemmar som fanns i Billa var glada över vad som hände och öppnade sina hem för evangelisterna. Vid påsktiden år 1893 åkte en stor skara nyfrälsta ned till Örnsköldsvik och införlovades genom dopet med församlingen i Billa.

Ur en notis i ÖA från 12/12 1894 kan man förstå att alla inte tyckte det var så bra det som hände.

Från de frireligiösa.
Från Mo till Billa har nu den andliga rörelsen flyttat. Af helgelseförbundets evangelister ha under den gångna veckan hållits bönemöten hvar kväll och alltid hafva 2 á 3 personer vunnit. Detta tycks bevisa, att qvinnans verksamhet på missionsfältet är raka motsatsen till föredömlig, skrifves till oss.

Den 22/2 1898 skrevs denna notis:
En större religiös väckelse pågår f.n. bland ungdomen i Billa och Billsta byar. Väckelse är åstakommen genom de s.k. Helgeandisternas verksamhet.

Begynnelse

Den första begynnelsen av församlingen är från våren 1896 då ett syskonförbund bildades i Billa av en del av dem som kommit till tro under den stora väckelsen och av andra som kommit senare. Från den 14 juni 1896 finns ett protokoll bevarat med fyra paragrafer nedtecknade om bildandet av Billa Syskonförbund. Tryckta stadgar från bildandet finns också bevarat. Redan vid första mötet beslöts att trycka upp stadgar i 50 exemplar. De personer som bildade syskonförbundet var Joh. Näslund, Salomon Amos Salén, Jonas Blomqvist, Johan Byström, Nils Näslund, Karin Näslund och Kristina Johanna Norberg. Denna grupp av troende och de, vunna genom Helgelseförbundets evangelister, ville stödja förbundets verksamhet i vårt land och dess mission på hednafälten. Nils (Nicke) Näslund valdes till gruppens föreståndare och den förste styrelsens ordförande.

De första försöken att få syskonförbundet att fungera verkar ha avstannat och inga anteckningar finns från deras verksamhet de första åren. Däremot finns protokoll och medlemsmatrikel där det framgår att Billa Syskonförbund på nytt bildades den 1 januari 1899 av i stort sett samma personer som hade bildat förbundet 1896. Följande personer var då med att på nytt bilda Billa Syskonförbund. Salomon Amos Salén, Jonas Byström, Kristina Byström Billsta, Karin Näslund, Jonas Blomqvist, Nils Näslund och Lisa Amanda Näslund Billa.

Enligt protokoll från den 1 januari 1899 beslöts att hålla möte första söndagen i varje kvartal. Verksamheten ser ut att sedan ha fortgått kontinuerligt. År 1909 ser ut att ha varit ett år med väckelse. Flera nya medlemmar hälsades välkomna till församlingen. År 1909 ökade församlingsmedlemmarnas antal med 14 st och 1912 ytterligare 9 st.

Bönhuset byggs

Frågan om att anskaffa en tomt för ett bönhus väcktes första gången den 2 januari 1910. En kommitté på fem personer tillsattes som fick i uppdrag att ta fram en lämplig tomt, ritningar samt kostnaden för både tomten och ett bönhus.

Den 22 januari 1910 beslutades att uppföra ett bönhus och därtill köpa en tomt av Alfred Nordin Billsta till ett pris av 150 kr och Salén och Edblad fick uppdraget att upprätta köpekontrakt och ställa sig som köpare i första hand.

Den 24 januari 1910 köpte Edblad och Salén tomten av Alfred Nordin, samt ytterligare en tomt 1911 av Kristina Wallin i Billsta för en summa av 25 kr. Dessa två områden, som fick beteckning Fridhem nr 5 och Ervalla nr 1, fick syskonförbundet disponera för att bygga en lokal. Tomterna ägdes av Salén och Edblad fram till 1924 då församlingen förvärvade tomterna för 200 kr.

1910 påbörjades bygget av bönhuset. 1911 i september diskuterades frågan om dopgrav. Församlingen var inte enig om en sådan behövdes. Den 24 mars 1912 togs dock beslut om att dopgrav skulle göras. Invigning av bönhuset hölls under pingsthelgen 1912.

Annons om invigningen i ÖA den 20/5 1912:
Evangelistmöte med invigning af evang, missionshuset i Billsta blifver under Pingsthelgen med början Pingstaftonen kl 8 em och fortsättes sedan båda dagarna kl 11 fm och 4 em.
Som talare komma fyra evangelister och möjligen tvenne Kinamissionärer m. fl att medverka.
Kaffe och smörgåsar tillhandahålles. Allmänheten inbjudes hjärtligt. OBS! Missionsauktion Pingstafton kl 8 em.

Bönhusets namn

Evangelist Jenny Andersson predikade i invigningshögtiden och uttryckte en önskan om att detta bönhus skulle få bli ett fridens hem för församlingen. Då klarnade med ens namnfrågan som man ännu inte kunnat lösa. Bönhuset fick alltså heta Fridhem.

Slutord

Mycket har hänt under 100 år och detta är bara ett litet axplock ur protokoll och andra handlingar. Det mesta av detta talar om praktiska saker. Men vi vet att många människor, under dessa år, har blivit frälsta och döpta och varit hängivna för att sprida budskapet om Jesus vidare till andra människor.

Det är intressant att se tillbaka på församlingens historia och utveckling, men nu vill vi framför allt rikta våra blickar framåt med förväntan på att Gud skall göra ännu större under ibland oss. Vi tror att Gud har mycket Han vill göra genom oss om vi ställer oss till hans förfogande och går ut på hans löften. Vi vet att människor bär på en längtan efter något. Vi ber att Gud ska få fylla detta tomrum. Framtiden är en utmaning till oss. Sprid budskapet om Jesus vidare!

Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut." Matt 28:18-20

Sammanställt av styrelsen, oktober 1996